Nu har Nordh gått, ut i regnet (BWA HA HA) för att ta bussen hem. Jag är trött som ett as och höll på att somna, men då började ju Wonder Showzen..! Men eftersom jag uppenbarligen är efterbliven sitter jag här istället för att se på det underbara programmet.Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så förvirrad och känslomässigt... knäpp. Mamma sa idag (efter massa whiskey) att jag aaaaaalltid hamnar på andra plats, att jag blir utnyttjad och manipulerad. Jag har svårt att tänka mig det och om det är så spelar det ingen roll. Skulle jag vara i en situation nu där jag är manipulerad och utnyttjad och ändå må så bra som jag gör ibland så spelar det väl ingen roll? Jag förlorar ju inte min värdighet direkt.

Nu kommer Nordh snart, IH! Men just nu är jag lite uttråkad. Fotat som fan. Typ såna här bilder, flummiga.

Åh nej vad allt blev stört nu, så jobbigt, så jobbigt. Nocke, min mors sambo, han stack "för att köpa cigg" typ klockan halv fem. Nu är han fortfarande "och köper cigg" men vi vet alla att han är på Blue Thai. Han ska också komma hem stupfull, herregud så trevligt. Undebart. Jag blir alldeles i EXTAS av det här, jag behöver inget annat, vill inget hellre. Det är verkligen perfekt. Ödet älskar mig.(...)Ska smyga ut senare tror jag. Hem till Daniel igen. Han går på smärtstillande. Därför ska vi dricka oss fulla. Vilket innebär att jag måste ta min och Isabells Jack Daniels...! Men så får det bli, det finns inget annat att göra i hela Halmstad. Halmstad är för mesar. Därför ska man till Göteborgs Filmfestival... aaaaaaaaaaaah.....!Försöker nu förgäves att lyssna på musik men det går inte med "jag har varit i en bashögtalare i fyra veckor och kan inte höra något annat än 1.000.000dB"-volymen på TV. Det är Den lilla sjöjungfrun på danska dessutom. UNDERBART! Jag älskar den här tillvaron, snälla, låt det vara såhär varje dag.Jag tänker fortfarande dock, men det blir svårare och svårare efterhand som volymen på tvn blir högre och högre och programmen sämre och sämre. Och mamma fullar och fullare förstås. Jag agerade som hennes psykolog - igen. Säger om och om igen att mer än 70% av hennes problem ligger i hennes oförmåga att låta bli alkohol. Hon är ett alkoholens offer. Och jag lider på grund av henne. Inte med henne. Jag har aldrig lidit för hennes skull, å hennes vägnar. Men jag står ut så gott jag kan, innan hon slänger ut mig ännu fler gånger. Har sökt jobb på Silvan. Hoppas att jag får det, det hade varit idealiskt. Min största dröm nu är typ... arbete. DEt känns lite ovant. Vanligtvis handlar det enbart om pengar. Nu är det i huvudsak arbete jag önskar. Önskar att uträtta något som ger mig rätten till en egen inkomst vilket resulterar i en speciell slags frihet. Dock inte samma slags frihet som jag så mycket önskar efter.Friheten att blodigt mördat sin brorson och moder. Friheten att bestulit dem på deras hjärtan och hjärnor och skurit dem i små, små bitar och gett dem till fåglarna. Ifrån balkongen. Men det lär väl inte hända förrän de sprängt högtalarna på tvn. Eller innan mammas lungor typ kravlat ur genom hennes näsborrar och flytt till Miami eller nåt. De borde ju inte palla ansträngningen av all rökning. Levern följer nog med. Om det finns någon kvar alltså.Snart är klockan Simpsons. En nyckel till låset hade inte varit fel, så att man slipper låsa sig själv inne fler gånger.

Åh så roligt jag har! Text är roligt. Playtime, boyos!! Nej jag har inte så roligt egentligen. Känner mig lite slö alltså, av förståeliga skäl kan jag tänka mig. Entusiasmen flödar liksom inte när en sjuårig halvbrorson kommer och ska visa sina legoprylar för en. Inte heller flödar den när halvbrorsonen känns som spetälska för huvudet. Spetälska är ganska påfrestande tror jag, så jag anser det som ett passande ord. Tänker på Daniel, min käre vän. Han har haft det svårt nu på senaste tiden och jag har förvärrat det. Men det hindrar mig inte ifrån att vara hans spetälska, jag kommer dit ändå och låter honom behandla mig som om jag vore någon! Men det är gött att ha någonstans att ta vägen, men jag vågar inte nuförtiden. Av olika skäl. Tänk om man vore energisk. Hade överskottsenergi och var en aktiv människa. Hade jag mått bättre då? Hade jag sett världen annorlunda? Hade jag ansträngt mig med att sitta här och delge min lilla värld för er? Jag vet inte. Jag har ingen lust att ha överskottenergi. Jag har inte någon större lust till någonting. Jag vill bara tänka.Eller dricka tills jag svimmar.Det spelar inte så stor roll.Men att tänka nuförtiden är ganska påfrestande för det verkar som att det finns alldeles för mycket att tänka på och allt jag tänker på degraderas mer och mer efterhand som alla andra tankar verkar viktigare och mer betydande för mig och mitt liv. Men livet sköter sig själv. Det hindrar mig dock inte ifrån att tänka. Som ett pundhuvud.Det finns några tankar som tar överhanden dock.- Känslomässiga förvirrelser.- Familjerelaterade ting. Min pappa som hamnar i fängelse till exempel. Vilket i sig resulterar i en alkoholistmor och en alkoholiststyvmor.- Förflutna problem och dess tillhörande längtan.Det är topp tre nu.Intresset måste flöda.Tänk om någon faktiskt läser det här. Tänk om någon bryr sig och tar till sig det. Det hade varit ballt. Jag hade tyckt om det. Jag tycker om att folk läser mina tankar.Äckliga sjuåringen kallade min fulla mamma för tjock. Mamma slog honom. Sjuåringen gråter.Så är det häromkring nu. Totalt kaos. Jag har ingen roll i det här, men att bevittna det är lite jobbigt. Mamma gråter för att hon smällde till den fula ungen. Men ungen förtjänar det, men mamma har ingen rätt till att slå honom eftersom hon vet hur han är och erbjöd sig att passa honom ändå.För jävligt. Men snart är det födelsedag...! Då ska jag ha massa uppmärksamhet och jag ska tvinga farsan att ge mig både min Roskildebiljett och min tatuering. Fast jag måste inte ha det, det är mest för att han lovat. Eller mja, Roskildebiljetten vill jag fortfarande ha som fan, tatueringen är det ingen brådska med. Det är inte långt kvar tills att jag blir 18 ändå. Ett år och en vecka.

Ja jävlar, jag som bloggar hårt på lunar, ska jag börja blogga här, tänker du. Uppenbarligen ser vi alla svaret här. Så frågor känns överflödiga. Men det finns en charm i att ha en internetblogg som varenda skithög kan se, och som jag inte vet ser den. Det gör ingenting om någon pervers man (eller kvinna) sitter och stirrar rakt in i min själs ord samtidigt som de kliar sig i skrevet och äter chokladpraliner.Nej jag berättade inte om den här direkt när jag gjort den. Det är ju inte lika roligt då, det är roligare om det bara finns massvis av text att frossa i! Som man kan välja lite. Eller det är vad jag tycker åtminstone. Förmodligen kommer den här bloggen inte att hålla samma personliga klass som bloggen jag håller på Lunarstorm, just eftersom vem som helst kan läsa den här. Fast det kan ju folk på lunar också egentligen, det är bara så att jag blir lite mer paranoid när jag inte kan se vem. Så nu motsäger jag mig själv. Så ni vet det liksom.Jag skriver alldeles för ofta tror jag, för till slut måste jag alltid ta till med filosofiska prylar som handlar om livet och människor och förflutet och allt som inte känns aktuellt liksom. Men det är lugnt. Folk verkar gilla att läsa tankar som inte är helt egocentrerade jämt.